Hopp och förödelse
i Libanon. Har flera vänner som har nära och
kära i landet och det känns oerhört jobbigt att
inte kunna göra något.
Måste kännas hemskt för de svenskar som får
lämna landet och komma till Sverige.
Medan de lämnar kvar sina familjer kvar i krig
och elände.
Hade inte velat vara i deras skor...
Jag vet, det är så ofattbart och fruktansvärt så man vet inte vad man ska säga... tänkte skriva ett inlägg om det innan men kunde liksom inte hitta några bra ord.
Jocelyn, ja det finns inga ord. Det trista är att de tydligen är "vana" därborta i Libanon. Det är som vardagsmat liksom. Händer det så händer det. Hoppas bara att konflikten ska lösas snart. Men den stollen Bush ska då verkligen inte lösa nåt.
usch :( jobbigt.
Sanna, det är det verkligen. Stackars människor.
Nej, fick tårar i ögonen när jag läste en artikel. Känns så hemskt att sådant aldrig tar slut! När ska de fatta hur mycket/många de skadar? stackars människor...
Christine: Jag satt och läste hela dagen igår. Känns så hemskt. Sen när ens närmaste killkompis gråter som ett barn för att han är orolig över hans släkt så känns det i hjärtat.