Bimbovarning
blåst bimbo.
Jag var med om en sak i morse.
Det hela börjar med att jag vaknar försent och
springer till bussen.
Där ser jag en tjej, som jag trodde var min
kompis arbetskamrat. Som jag förövrigt
endast har träffat 1 gång i mitt liv.
Så börjar jag snacka med denna tjejen,
jag tyckte det vissa av hennes svar
var lite konstiga men jag kopplade inte.
Jag frågade henne om hon skulla jobba och
hon kollade konstigt på mig och sa att hon inte
jobbar hon pluggar.
Men skitsamma vi fortsatte och prata, hon satte
sig t..o.m brevid varann på bussen.
Herregud jag frågade henne vad hon skulle göra under
sommaren.
Jag ringde till min kompis och säger..
din arbetskamrat jobbade inte idag eller?
Hon bara, jo. Så kom vi fram till att det inte ens
var hennes arbetskamrat jag hade snackat med.
Utan en helt främmande människa
Och vi kommer fram till att det var min kompis
arbetskamrat bästa vännina.
What are the ods?
Pinsamt, men hon var trevlig ialla fall.
Hahaha! Fast hon satte sig ju bredvid dig så hon har ju nog tyckt att det var en trevlig lite pratstund trots allt... :D
ha ha ha, du är ju helt galen! :) skönt att hon förbarmade sig över dig och lät dig prata på en stund iaf...:))
Hahahaha. Det låter URGULLIGT! :)
Haha! Vilken underbar grej. Hon tyckte säkert du var jättetrevlig.
Hihi, va gulligt:)
Carmen: Ja, jag tror det. Haha mina kompisar skrattar fortfarande åt mig.
Jocelyn: Tycker synd om tjejen, hon tänkte säkert att jag var galen. Men hon fortsatte och prata med mig. Vi kom ju fram till att det var arbetskamratens bästa kompis, ska be arbetskamraten hooka upp oss någon dag så att vi får prata ut. Det bara flöt på konstigt nog. Haha.
Johanna: Ja, gulligt men lite blåst. De jag har berättat för mobbar mig och säger att jag borde hitta andra sätt att skaffa nya vänner på =)
Heléne: Heheh.. ja det var trevligt. Rekommenderar det om man vill träffa nya vänner ;)
Dee: Haha kanske litegrann då =)
HAHA
Haha.. vilket sammanträffande! =)
Sarah: Haha, ja du., Klantiga jag.
Amanda: Ja verkligen. Det kanske var ödet? Vad vet jag... He He
haha, va kul! Kanske inte när man är mitt uppe i det, men i efterhand! ;)
Tesan: Ja, först nu kan jag skratta åt det. I går var jag förvirrad. Trodde att de skojade med mig, jag var ju säker på att jag visste med vem jag talade med. I 20 minuter dessutom!
Haha, sånt där är underbart (i efterhand). Finns inget man kan skratta lika länge åt som "pinsamma situationer".
Emma, exakt i efterhand.. hehe. Tror jag kommer att få höra detta rätt länge nu.
hahaaa, hon trodde säkert bara att du var översocial ;o
vad roligt:)
Ulls och emma, skratta ni bara =) Hahaha. Japp jag tror att hon trodde det, tur att det inte var en surpuppa jag trakasserade så tidigt på morgonen.